Shimon Peres- en av Israels grundare

Nobelpristagaren och Israels förre premiärminister Shimon Peres har avlidit. Fram till 2014 var Peres landets president. Född 1923 i dåvarande Polen, nuvarande Belarus. 1934 utvandrade familjen till Palestina. Peres var redan som mycket ung aktiv i arbetarpartiet Mapai. Han är en av de sista politiska ledarna som är statens grundare och var en av David Ben Gurions närmaste medarbetare. Peres var en av initiativtagarna till Oslo-överenskommelsen. Han var en outtröttlig advokat för en tvåstatslösning. Peres var en omstridd, kontroversiell och motsägelsefull politiker, avskydd av nationalister och högern, då han representerade de ashkenasiska judarnas dominans över den orientaliskt ättade majoritetsbefolkningen. Som president blev han till slut folkligt älskad. Peres verkade under 80-talet för en strukturomvandling av näringslivet. Israel avreglerades, tullhinder togs bort, och Israel blev exportnation, forskning och utveckling främjades. Detta ledde till hög tillväxt men också med ökande sociala skillnader och inkomstklyftor. För den ekonomiska framgången fick den israeliska vänstern betala ett mycket högt pris – israeliska Labor och den israeliska vänstern i stort har krympt från att ha över 50 % av platserna i Knesset till mycket låga tal, och allt mindre inflytande. Den israeliska inrikespolitiken går heller aldrig att skilja från den stora frågan: konflikten, bosättningarna, och den alltmer frånvarande tvåstatslösningen. De allt starkare religiöst fundamentalistiska partierna och den kohandel som sker med dem – även från de sekulära partierna, låser fast politiken i Israel i ett järngrepp – och detta präglar såväl inrikespolitik som konfliktlösningen med palestinierna och arabvärlden. Vänskapsbanden mellan de svenska socialdemokraterna och israeliska Labor var starka under 50- och 60-talen, båda partierna dominerade starkt i sina respektive länder. Efter junikriget 1967 fjärmade sig de svenska socialdemokraterna från staten Israel och även från israeliska Labor, med en viss upptining under Göran Perssons tid.En stor man har gått ur tiden. Låt hans minne bli en påminnelse om den kamp Israel fortfarande för, för sin blotta existens.

Läs gärna artikel om Shimon Peres i dagens New York Times eller Haaretz

Yehi zichro mevorach me’ata ve’ad olam – Må hans minne vara välsignat från nu och i all evighet!

Erkänna staten Israel – vad säger SIV?

Intervjuad av Expressen i dag som Socialdemokratiska Israelvänners SIV s ordförande – om Stefan Löfvens uttalande i regeringsförklaringen att Sverige ska erkänna Palestina. Jag säger så här: “Måste balanseras mot krav”
Ulla Rydbeck, ordförande för Socialdemokratiska Israelvänner, är förvånad över att Stefan Löfvens ställningstagande för Palestina väcker så starka reaktioner. Men hon hoppas att S-ledaren även kommer ställa krav på Palestina:
– Det får inte stanna vid detta. Det här att erkänna staten Palestina måste balanseras mot krav att den palestinska sidan fullt ut erkänner Israel. Och man måste ha förståelse och respekt för israels utsatta position, säger Ulla Rydbeck. – Vad jag därutöver sa till journalisten var att detta förhoppningsvis blir ett ställningstagande som bidrar på ett positivt sätt till fredsprocessen. Stefan Löfven säger att det inte finns någon exakt tidtabell men “så snart som möjligt”. Viktigt är att krav ställs på att Israel erkänns av alla parter i denna konflikt. Att den israeliska högerregeringen reagerar med extremen utrikesminister Avigdor Liberman är inte att förvånas över. Delar av den israeliska oppositionen välkomnar Sveriges ställningstagande, och menar att detta kan påverka i rätt riktning.Det är också viktigt att Sverige med Stefan Löfven nu säger att Sverige ska spela en aktiv roll i fredsprocessen. För detta ska vara trovärdigt är att man behåller en balanserad position där man har goda kontakter med båda sidor i konflikten. För oss i Socialdemokratiska Israelvänner – SIV är det mycket viktigt att man ser till Israels geopolitiskt utsatta position.

EU lovar miljardavtal till Israel och Palestinska myndigheten vid fredsavtal

Haaretz 131213

Inom kort väntas Eurepeiska unionen tillkännage att det kommer att erbjuda ett stort biståndspaket till Israel och den Palestinska myndigheten med ett viktigt villkor: de måste underteckna fredsavtalet (final status).  Tanken är att EU erbjuder Israel och den Palestinska myndigheten samma så medlemskapskapsliknande villkor. Beslutet ska ha godkänts i går vid ett möte för EU: s utrikes-och säkerhetspolitik i Bryssel med ambassadörer de 28 medlemsländerna. Förslaget lotsas fram av Storbritannien, Frankrike, Spanien och Italien och USA: s utrikesminister John Kerry har välkomnat initiativet.

Israels och den framtida palestinska statens status höjs till ” Special privilegierat partnerskap” och är det närmast man kan komma till att bli kandidatland. Det innebär en ökad tillgång till EU-marknaden, närmare kulturella och vetenskapliga band till EU, borttagande av handels- och investeringshinder, främjande av business-to-business, förstärkt politisk dialog och utvecklat säkerhetssamarbete med  internationella garantier för sådana viktiga säkerhetsfrågor som Iran , kriget mot terrorn , underrättelsesamarbete och mycket mer .

Värdet av samarbetet uppskattats till flera miljarder euro och förbättrar förbättrar Israels internationella ställning avsevärt. Utkastet till beslut berömmer premiärminister Benjamin Netanyahu och palestiniernas president Mahmoud Abbas för deras engagemang i fredsförhandlingarna, men beklagar byggandet i israeliska bosättningar på Västbanken och ” varnar för åtgärder som undergräver förhandlingarna”.

Palestinierna anklagar Kerry för att gå Israels väg

Ur Haaretz 13.12.12

Palestiniska talespersoner anklagar den amerikanske utrikesministern John Kerry för att riskera att fredsförhandlingarna bryter samman genom att gå Israels vägar. Tidningen Al-Ayam, som anses vara ett språkrör för den palestinska myndigheten, uppgav under tisdagen (10/12) att deras källor anklagar John Kerry för att inta en alltför israelvänlig linje i fredsförhandlingarna när det gäller säkerhetsfrågorna och att det kommer att få följder vid de fortsatta samtalen.

President Abbas har krävt klarläggande av Kerry om de fortsatta bosättningarna, frisläppandet av fångar och de palestinska invändningarna mot säkerhetsplanen. Det verkar som att de fortsatta samtalen kommer att vara baserade på förutsättningar som palestinierna inte kan acceptera och Kerry kommer i så falla att bära ansvaret om fredsförhandlingarna bryter samman.

Att palestinska talespersoner levererar så stark kritik mot Kerry är nytt och de menar att Kerrys påståenden om att fredssamtalen gör framsteg saknar grund. Man menar att främsta orsaken till att förhandlingarna står stilla är att premiärminister Netanyahu prioriterar sin egen koalition framför framsteg i samtalen.

John Kerry anländer till Israel på torsdagen (12/12) för att diskutera sina planer på att presentera ett ramavtal under de kommande veckorna. Kerrys mål sägs vara att pressa Abbas och Netanyahu att beslut i konfliktens kärnfrågor och med ramavtalet som bas komma till mer detaljerade överenskommelser. Enligt Kerry är de möjliga lösningarna av kärnfrågorna kända sedan tidigare och ett ramavtal skulle behandla kärnfrågorna liksom riktlinjer för de fortsatta förhandlingarna.

Samtidigt varnade Tzipi Livni sina regeringskamrater för riskerna med att inte komma fram till en överenskommelse och det förekommer spekulationer om en nybildad regering där Avoda skulle ingå.

 

Israel lämnar förslag till Horizon 2020-avtal

 Haaretz 13.11.13

Israel har avgett ett slutligt förslag till EU av det avtal som reglerar det israeliska deltagandet i EU: s FoU-program Horisont 2020. Frågan blev känslig när EU krävde att avtalet inte skulle fick omfatta  judiska bosättningar utanför den gröna linjen. I den nya lydelsen accepterar Israel för första gången EU: s krav. Samtidigt begärde Israel att ett avsnitt skulle införas i avtalet att Israels accepterande inte föregriper de permanenta gränser som kan komma att fastställas i förhandlingarna mellan Israel och den palestinska myndigheten. Horizon 2020 kan ge hundratals miljoner euro till israeliska forskningsinstitut och högteknologiska företag. Israel är det enda icke-europeiska land som får delta i programmet.

Netanyahu stoppar bosättningar

Ur Haaretz 12.11.13

Netanyahu stoppar bosättningar

Efter visst tumult beordrade premiärminister Benyamin Netanyahu stopp för 24 000 bostäder på Västbanken efter att USA krävt förklaringar från Israel och palestinierna hotat att avblåsa fredssamtalen. Bland annat skulle man bygga bostäder i det känsliga E – 1 området utanför Jerusalem. Bostadsminister Uri Ariel, som ses som en företrädare för bosättarna, fick en reprimand för att ha låtit begära in anbud för byggandet av bosättningarna. Netanyahu betonade att anbudsbegäran ”saknar juridisk eller praktisk betydelse” , men skapar onödiga spänningar samtidigt som Israel försöker påverka ett eventuellt avtal mellan USA och Iran.

En uppsatt palestinsk tjänsteman uppgav i en kommentar att alltfler personer i det palestinska ledarskapet vill avbryta förhandlingarna och i stället vända sig till FN, medan medhjälpare nära Abbas talade om att det inte kommer att ske utan samordning med USA. Han menade att ett avbrytande av förhandlingarna vore att spela Uri Ariel och bosättarna i händerna.

USA krävde förklaringar av Israel och förnekade all kännedom om planerna. ” Vi är djupt oroade av dessa senaste rapporterna att över 24.000 ytterligare enheter är i tidigt planeringsskede. Vi har alltid ansett att bosättningarna är olagliga”, sa Nationella säkerhetsrådet talesperson.

Om Israel och valet i radioprogrammet “Människor och tro”

I radioprogrammet “Människor och tro” som går på P1 på fredagar var det ett intressant inslag fredagen den 15 mars. Bloggaren och skribenten Anna Veeder berättade om den nybildade israeliska regeringen. Nästan två månader efter valet har nu Israel fått en ny regering. I den nybildade israeliska koalitionsregeringen ingår inga ultraortodoxa stödpartier, men däremot kommer de nationalreligiösa som återfinns i flera av regeringspartierna att få en framträdande roll. Vad innebär det här för de ultraortodoxa, inrikespolitiken och fredsprocessen? http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=416

 

 

Medlemsmail mars

Socialdemokratiska Israelvänner, medlemsbrev 2013-03-17

1. Årsavgift 2013 – påminnelse!

2. Årsmöte 2013 hålls på ABF-huset i Stockholm den 12 maj kl. 14.00

3. Övernattningsmöjlighet för medlemmar som inte bor i Stockholm

4. Vad händer i Israel?

 

1. Det är nu hög tid att betala årsavgiften för 2013. Medlemsavgiften är 300 kr/år. Studerande, arbetslösa och pensionärer betalar 100 kr. Bankgiro: 496-2965.

2. Föreningen har sitt årsmöte söndagen den 12 maj kl. 14.00 på ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm.

Nomineringar för val av styrelse och revisorer ska ske senast fyra veckor före årsmötets öppnande till av föregående årsmöte vald valberedning. Årsmöteshandlingar sänds ut senast två veckor före årsmötet. Valberedningens sammankallande är Göran Eriksson, goran.eriksson@abf.se, mobil 0708 – 699 470.

3. Övernattningsmöjlighet i Stockholm

De medlemmar som bor i Stockholm och som har möjlighet att erbjuda övernattningsmöjlighet för medlemmar som inte bor i Stockholm, nu närmast t.ex. vid årsmötet den 12/5 – hör av er till ordföranden, ulla@rydbeck.se eller ring 0705-13 13 97.

4. Vad händer i Israel?

Med bara lite mer än tre dygn kvar innan den utökade tidsfristen för koalitionsbyggandet skulle ha löpt ut nåddes slutligen en överenskommelse mellan partierna Likud-Beitenu, Yesh Atid och HaBayit HaYehudi. Israels nya koalitionsregering kommer även att inkludera HaTnua, vars partiledare Tzipi Livni var först att ge sitt stöd till Binyamin Netanyahu.

Israel får en finansminister som varken har ekonomisk eller politisk erfarenhet, nämligen journalisten Yair Lapid. Likud-Beitenu får 11 ministrar mot de andra som tillsammans har 10, vilket ger Likud majoritet i regeringen. Antalet ministerposter har minskats från 31 till 21, vilket måste ses som en framgång. Benyamin Netanyahu är självskriven premiärminister och blir även utrikesminister tills det står klart om Avigdor Lieberman blir frikänd i den pågående rättsprocessen. Övriga ministerposter fördelas mellan partierna Likud-Beitenu, Yesh Atid (Yair Lapid), HaBayit HaYehudi (Naftali Bennett) och HaTnua (Zipi Livni). Därmed förfogar den nya koalitionsregeringen över 68 mandat av Knessets totalt 120. Kadima och de ortodoxa partierna hålls utanför regeringen.

Det sista hindret i förhandlingarna uppges ha varit kampen om utbildningsministeriet, som Likud tidigare har kontrollerat och som Yesh Atid nu krävde för egen del. Omfattande utbildningsreformer var ett av Yesh Atids vallöften, vilket gjorde att partiet vägrade böja sig på den punkten. Netanyahu tvingades därför lyfta ut sina egna för att få till en fungerande koalition. Det är nog ingen överdrift att säga att han fått offra sin popularitet inom Likud för att få fortsätta i regeringsställning. Frågan är hur stort det interna missnöjet är, och vilka konsekvenser det får på sikt.

Om inget oväntat inträffar kommer Binyamin Netanyahu att presentera sitt koalitionsförslag för president Shimon Peres snarast. Tanken är att den nya regeringen kommer att avlägga ämbetseden på måndag, två dagar innan USA:s president Barack Obama inleder sitt statsbesök.

Det har varit en lång process att komma fram till denna regering, och om den kommer att visa sig stark och handlingskraftig är svårt att sia om. De partier som var framgångsrika, både i valet och regeringsförhandlingarna har båda partiledare som är oerfarna av politik – Yair Lapid (Yesh Atid) och Naftali Bennett (HaBayit HaYedudi), men de visade prov på uthållighet i att vara trogna den pakt de slöt – att hålla ihop – antingen inom regeringen tillsammans eller utanför tillsammans. Nu får man se tiden an och se om de lyckas göra det som de lovade i valkampanjen – att driva igenom reformer inom värnplikt, utbildning, och valsystem, samt att pressa ner de höga levnadskostnaderna. Tyvärr har det tidigare visat sig att lika snabbt som man kan vinna en opinion lika snabbt kan man rasa ner. Det kan bli upp som en sol och ner som en pannkaka – det har hänt förr i den israeliska politiken.

Labor står alltså utanför denna samlingsregering och hur partiet ska agera i opposition är svårt att gissa, troligen fortsätter man strategin att stärka partiet internt och visa på de stora orättvisor som finns i det israeliska samhället.

 

För styrelsen,

Ulla Rydbeck, ordförande, 0705-13 13 97

Socialdemokratiska Israelvänner

www.s-israelvanner.se

info@s-israelvanner.se

Tvåstatslösning det enda tänkbara

SIV:s ordförande Ulla Rydbeck är krönikör i Tro & Politik som är Socialdemokrater för Tro & Solidaritets veckomagasin. 2012-08-13 är följande krönika publicerad:

Jag åker ofta till Israel och denna gång reste vi norrut till badorten Naharyia, därefter till Metulla, som gränsar till Libanon. I 42 graders värme körde vi ner till Jerusalem längs gränsen till Jordanien. Israel är ett land med kontraster, å ena sida hightech, skyskrapor och motorvägar. Forskning och företagande blomstrar. Å andra sidan stor fattigdom och stora klyftor. Högerpolitiken har slitit isär samhället – reaktioner på detta visade sig förra sommaren när 150 000 demonstrerade mot bostadsbrist och höga matpriser.
Israelisk politik är svår att förstå, koalitionerna och partiledarna skiftar snabbt. Och det som skär genom all politik är konflikten och religionen. Att hålla sig väl med de religiösa minoriteterna säkrar regeringsmakten.

Den oheliga alliansen innebär att den sekulära högern garanterar försörjning för de ultraortodoxa grupperna och valutan är parlamentariskt stöd i Knesset. Högerpartiet Likud har spelat ett fult och framgångsrikt spel medan socialdemokraterna och vänstern har förlorat i väljarstöd. 1968 hade man 48 av 120 platser i Knesset, i dag 8.

Trots makroekonomisk framgång dignar staten Israel under flera bördor – de tyngsta är kostnaderna för konflikten, säkerheten och försörjningen av de religiösa grupperna.
I juli pågick en hetsig debatt om värnplikten. Militärtjänsten i Israel är en central del av att vara israelisk medborgare, den är lika för män och kvinnor och den är lång, 2,5–3 år. När staten bildades beslöt Ben Gurion att 400 religiösa Jeshiva-studerande män skulle undantas plikten att göra militärtjänst. Antalet har sedan ökat lavinartat. Och det är inte bara det att de ultraortodoxa slipper militärtjänsten, de arbetar över huvud taget inte, utan försörjs genom statliga bidrag mot att de bedriver religiösa studier.

Jag pressar mina vänner med frågor – det finns ju en sekulär majoritet i befolkningen och även i Knesset – varför accepteras detta? Återigen finns svaret i bildandet av staten där Ben Gurion lade stor makt hos överrabbinatet i Jerusalem. Å ena sidan är Israel en demokrati där alla grupper, oavsett religion och religiös inrikt­ning, har samma rättigheter, å andra sidan är Israel en judisk stat. Även de sekulära vill att staten är judisk och många är därför beredda att acceptera religiöst inflytande över det dagliga livet.
En avgörande faktor för bildandet av staten Israel var att judar efter Förintelsen skulle ha sin egen stat där de alltid skulle vara trygga och en förutsättning för detta var en judisk majoritet. Denna i grunden olösliga konflikt finns inbyggd i statsbildningen. Det är denna insikt som gör att en tvåstatslösning är den enda tänkbara.