SIV besöker Israel – möten med Labor

Rapport från möte med Labor i Israel (Ulla Rydbeck, ordf.)
Jag och Thomas Bab var i Israel 28/12-7/1. Tommy Waidelich, riksdagsledamot (S) och tidigare vice ordförande i SIV var också i Israel under denna period. Tommy W och jag träffade partiledaren Isaac Herzog och partisekreteraren Hilik Bar på Labors partiexpedition på 55 La Guardia. Deras partihögkvarter är mycket modest jämfört med vårt imponerande hus på Sveavägen 68. Men stämningen när man kommer dit är trevlig och man känner sig mycket välkommen. Förra gången jag var i Israel, januari 2013, träffade jag förra partiordförande Shelly Yachimovich, partisekreteraren Hilik Bar samt Colette Avital, partiets internationella sekreterare.

Yachimovich fick oväntat lämna sin post då hon utmanades av partiets andreman Isaac Herzog, i samband med primärvalen i november. Hon fick 41% och Herzog 59 %,Förra gången dessa två Laborpolitiker tävlade om partiledarposten var 2012, men då vann Yachimovich men hennes tid som partiledare blev alltså kort.Jag träffade alltså Labor strax före valet i januari 2013 och förväntningarna var att man skulle få en stor valframgång. Dessa förväntningar infriades inte och under 2013 har missnöjet varit stort inom Labor vilket ledde fram till ett skifte på ordförandeposten. Under perioden med Yachimovich (2012-2013) fokuserade partiet på socioekonomiska frågor och detta var en politisk linje där Yachimovich hade partiet bakom sig, inte minst den yngre generationen. De sociala frågorna, höga matpriser, höga lägenhetspriser och hyror stod i fokus särskilt under sommaren 2011 då unga israeler demonstrerade över hela Israel, framför allt i Tel Aviv. Det israeliska ekonomiska undret, men fantastisk tillväxt har samtidigt skapat stora klyftor och fattigdom. Fokus var att återfå väljarnas förtroende, och skapa stabila koalitioner med andra sekulära partier som är center-vänster alt. center-liberala. Man bedömde att israeliska väljarna var trötta på konflikten och allt tal om fredsförhandlingar. Men i och med att detta politiska vägval inte bar frukt i valet, man ökade med endast två platser i Knesset, började diskussionen om partiledarens lämplighet. Att USA med vicepresident Kerrys har gjort stora ansträngningar att nå fram till en förhandlingsposition har gjort att fokus i inrikespolitiken åter är på konflikten och fredsförhandlingarna med palestinierna. Inom Labor ville en majoritet åter se fredsfrågan som fråga nummer ett. Partisekreteraren Hilik Bar menade också att partiet blivit oroligt och otåligt, att man ville se flera och snabbare resultat. Och helst också få platser i regeringen. Där hade Yachimovich varit mycket tydlig – aldrig sitta i samma regering som Likud. Men för Labors Knesset-ledamöter är en oppositionsroll utanför regeringen svåraccepterad, bättre att opponera men sitta i regeringen. Samtalet med Hilik Bar var öppet och förtroendefullt. Partiet uppskattar att det finns socialdemokrater i Europa och Sverige som förstår Israels position. Den övergripande uppfattningen är dock att de europeiska socialdemokratiska partierna inte utgör något reellt stöd för israeliska Labor, man anser att socialdemokratiska partierna i Europa är i princip enbart propalestinska med mycket liten förståelse för en israelisk uppfattning. Vi träffade även Colette Avital som under många år var Labors internationella sekreterare, en post som hon lämnade i januari 2013, strax före valet. Anledningen var att hon kommit i konflikt med Shelly Yachimovich som inte prioriterade de internationella frågorna, och framför allt ansåg att Labor inte borde delta i Socialistinternationalens verksamhet. Yachimovich prioriterade istället att stödja framväxten av Progressive Alliance (ett internationellt alternativ till Socialistinternationalen). Vissa inom Labor tycker att världens socialdemokrater lämnar Socialistinternationalen i sticket när man slutar delta i SI:s verksamhet utan istället bidrar till framväxten av en ny internationell socialdemokratisk organisation. Inom SI finns många länder som absolut kan ifrågasättas som demokratiska stater, samtidigt som det finns länder som verkligen skulle behöva Västeuropas socialdemokratiska partier som stöd. Men vårt parti liksom flera andra socialdemokratiska partier har mer eller mindre gett upp hoppet om SI.Hur israeliska Labor ska göra, om de ska återuppta kontakten med SI, eller om de ska satsa på Progressive Alliance, eller kanske både och återstår att se. Och kanske kommer även Colette Avital tillbaka som internationellt ansvarig i Labor, för hon har fortfarande kvar sitt medlemskap i Labor.

EU-parlamentets talman i Knesset

Nu i veckan besökte den tyske socialdemokraten Martin Schulz, EU-parlamentets talman, Israel för att dels utnämnas till hedersdoktor vid Hebrew University, besöka Yad Vashem och hålla ett tal i Knesset. I Knesset uppstod tumult och flera ledamöter ur regeringskoalitionen, bl.a. Naftali Bennet, tågade ut i protest när Schulz uppmärksammade Gazas befolknings svårigheter. Schulz beskylldes för att vara en ”lögnare” och avkrävdes ursäkt. Oppositionen tog avstånd från de som protesterade. Isaac Herzog menade att medlemmar av “Det judiska hemmet” uppträtt skamligt och att de inte verkade ha lyssnat på vad Schulz verkligen sa – ”Mina kollegor och jag skämdes. VI känner Martin Schulz. Han försvarar Israels position, särskilt i EU-parlamentet.”

Vad Herzog åsyftade var att Schulz uttalat att han kommer att vidhålla sin uppfattning att EU som union aldrig skulle bojkotta Israel i något avseende. Bojkotter mot Israel är beslut som enskilda stater kan ta. Schulzs tal inleddes med att han förstod att det inte var självklart att någon skulle tillåtas att tala tyska i Knesset. Han sade också att “han bar samma ansvar som varje tysk medborgare för det massmord som genomfördes i min nations namn”.

Läs hela talet som Martin Schulz höll i Knesset.

 

 

Det politiska läget i Israel

Det israeliska valresultatet i januari 2013 skapade en oklar politisk situation. Koalitionen mellan Likud och Yisrael Beteinu – fick 31 platser i Knesset (av 120). Lika många platser fick Yair Lapids Yesh Atid tillsammans med Nafatali Bennets Habayit Hayehudi. Lapid och Bennet hade slutit en pakt att antingen går de med Netanyahu/Lieberman eller så står de utanför, men de gör det tillsammans. Labor fick 15 platser vilket bara var två mer än i förra valet, men under den senaste mandatperioden lämnade fem av Labors Knessetledamöter partiet, så i den meningen var resultatet en framgång. Vårt andra systerparti Meretz gjorde ett bra val och gick från 3 till 6 platser. Valdeltagandet är jämfört med Sverige lågt, ca 56 % röstade. Likud bildade efter långa och svåra förhandlingar en koalition med Yesh Atid, Habayit Hayehudi och Hatnuah. Det som till slut löste situationen var att det lilla partiet Hatnuah med forna Kadima-ledaren Tzipi Livni i spetsen till slut bestämde sig för att stödja en höger/liberal koalition och inte en center-vänster-allians. Regeringen har klarat sig så här långt, även om det varit stora motsättningar mellan framför allt det liberala partiet Yesh Atid och de övriga.

Här följer en sammanställning av partierna, en förklaring vad namnet betyder, politisk inriktning, vem som är partiledare och hur det gick i valet. Sifforna inom parentes är antalet platser i Knesset i opinionsundersökningen (publicerad i Haaretz) i oktober 2013.

Likud betyder ”samling/förbund” och är också i grunden en koalition av flera mindre borgerliga partier. Partiledare och statsminister är Benyamin ”Bibi” Netanyahu. Likud är ett neo-revisionistiskt sionistiskt ekonomiskt liberalt parti.

Yisrael Beteinu betyder ”Israel, vårt hem”, partiledare är Avigdor Lieberman, numera utrikesminister. Partiet är nationalistiskt, sekulärt, ekonomiskt liberalt, revisionistiskt sionistiskt, många av de ryska immigranterna röstar på Liebermans parti. Likud/Yisrael Beteinu fick tillsammans 23,32%, 31 platser (32).

Yesh Atid betyder ungefär ”det finns en framtid”, partiledare och finansminister är Yair Lapid, han är son till Tommy Lapid som startade detta parti. Yair Lapid är en känd TV-programledare och han bestämde sig mindre än ett år före valet att ställa upp. Partiet fick 14,32 % 19 platser (10).

Habayit Hayehudi betyder ”det judiska hemmet”, partiledare är Naftali Bennet som också är minister för industri, handel, arbetsmarknad samt diaspora-frågor. Partiet är högernationalistiskt/sionistiskt religiöst och har vänt sig till bl.a. bosättarna. Partiet fick 9,12 %, 12 platser (15).

Israel Labor Party kallas också Avoda vilket betyder ”arbete” är det israeliska socialdemokratiska partiet. Partiet leds av Isaac Herzog, en mycket välkänd Labor-politiker. Partiet präglas fortfarande, om än i mindre grad än tidigare av den traditionella arbetarsionismen. Partiet fick 11,39 %, 15 platser, (17).

Meretz betyder ”energi” och är ett vänstersocialistiskt sekulärt grönt parti. Partiet har en kvinna som partiledare, Sahava Gal-On. Partiet fick 4,54 %, 6 platser, (12)

Hatnuah, som betyder ”rörelse” är ett centerliberalt sionistiskt parti som leds av Kadimas förra partiledare Tzipi Livni. Partiet fick 4,99 %, 6 platser, (5)

Kadima, som betyder ”framåt” leds idag av Shaul Mofaz, de är även de ett centerliberalt parti. Utan Livni som partiledare utraderades nästan Kadima och togs sig med nöd och näppe in i Knesset – fick 2,1 % av rösterna, 2 platser (2).

Shas vars namn är en akronym av ”Sfarads vakter av Toran” är ett ultraortodox, populistiskt parti, som leds av Eli Yishai. Partiet fick  8,75 % 11 platser (10).

United Torah Judaism/UTJ/Yahadut Hatorah är ytterligare ett ultraortodoxt parti som många sefardiska judar röstar på, leds av Yakov Litzman och Moshe Gafni, partiet fick 5,17 %, 7 platser, (6)

United Arab List är ett arabiskt-muslimskt parti, lett av Ibrahim Sarsur, partiet fick 4 platser, (3,65%).

Hadash är en akronym för orden ”demokratisk front, fred, jämlikhet” och är ett judiskt-arabiskt sekulärt kommunisparti. Leds av Mohammed Barahke, partiet fick 2,99 % 4 platser, (4).

Balad är en akronym för orden ”nationell, demokratisk front”, leds av Jamal Zahalka, partiet är vänstersocialistiskt, sekulärt, panarabiskt. Partiet fick 2,65 %, 3 platser (3)

parti                                                         valresultat jan-13              opinionsmätning okt -13

Likud-Beteinu                                           31                                        32

Labor                                                        15                                        17

Habayit Hayehud                                     12                                        15

Meretz                                                     6                                          12

Yesh Atid                                                  19                                        10

Shas                                                         11                                        10

United Torah Judaism,UTJ-                    7                                         6

Yahadut Hatorah

Hatnuah – Rörelse                                   6                                         5

Hadash                                                     4                                         4

Ra’am-Ta’al                                              4                                         4

Balad                                                        3                                         3

Kadima                                                     2                                         2

 

Regeringskoalitionen är höger/liberal/religiös och består av Likud Beitenu, Habayit Hayehud, Yesh Atid och Hatnua. De fick i valet 68 platser i Knesset. I opinionsundersökningen från oktober fick de 63 platser.

Oppositionen är splittrad och består av socialdemokrater, vänster, ultrareligiösa partier och arabiska partier: Labor, Shas, Meretz, Yahadut HaTorah, Kadima, Hadash, Balad, Raam Taal. De har tillsammans 52 platser i Knesset och fick 57 i opinionsundersökningen från oktober. De största förändringarna ser man hos det liberala partiet Yesh Atid, deras dyk från 19 till 10 är typiskt för ett parti som byggt sin existens på en enskild karismatisk person – Yair Lapid. Det har hänt förr med partier i Israel, Kadima är ett annat exempel, som i valet 2006 fick 29 platser av 120 i Knesset och som idag har 2 och precis klarar spärren. För den som vill fördjupa sig i opinionssiffror från Israel,

eller följ den här bloggen – Jeremy´s Knesset Insider.

Förhandlingar om Jerusalem splittrar Israels regering

Från Haaretz den 20/10:

Lagförslag om två tredjedels majoritet för förhandlingar om Jerusalem splittrar regeringen.Förslaget initierades i Knessets justitieutskott av ledaren för ett av de religiösa partierna, som menade att enkel majoritet inte var tillräckligt när det gällde den känsliga frågan om förhandlingar om Jerusalem. Enligt förslaget ska det krävas två tredjedels majoritet eller 8o ledamöter för att ens inleda förhandlingar med ”en utländsk enhet”. Regeringen kan fortfarande hindra att förslaget antas genom at stödja justitieminister Tzipi Livnis motförslag. Hon är ordförande i utskottet och leder de israeliska fredsförhandlarna. Premiärminister Benjamin Netanyahu motsätter sig förslaget.
Yair Lapid, ledare av Yesh Atid – som tidigare sagt sig vara emot en delning av Jerusalem. stöder inte förslaget men stöder inte heller Tsipi Livni´s motförslag.

Här är hela artikeln ur Haaretz från den 20/10

Ministers back bill requiring 66% Knesset majority to negotiate Jerusalem status

Only with approval of 80 MKs could cabinet negotiate city’s future, if bill approved; Lapid declines to join Livni in effort to torpedo the bill.

By Jonathan Lis | Oct. 20, 2013 | 3:29 PM | 7

The cabinet won’t be able to even negotiate the status of Jerusalem without the approval of a two-thirds majority in Knesset favoring talks, according to a bill the Ministerial Committee for Legislation approved on Sunday.

Prime Minister Benjamin Netanyahu opposes the motion.

The cabinet can still torpedo the bill if it backs the appeal that Justice Minister Tzipi Livni, who heads the Ministerial Committee for Legislation as well as the Israeli peace negotiation team, has said she will file.

Yair Lapid, leader of the Yesh Atid party – who has said he does not want Jerusalem to be divided – also opposed the bill. But he refused Livni’s request to join her in appealing it.

There are currently no constraints on the topics that may be discussed in negotiations.

Netanyahu is expected to come out in favor of Livni’s appeal, in an effort to keep the bill from being passed. Likud sources said Netanyahu hadn’t attempted to make sure the ministerial committee toed the line because he mistakenly thought it wouldn’t get this far in the first place.

The Safeguarding Jerusalem Bill mandates that 80 MKs approve negotiations with a foreign entity before the government may negotiate dividing the capital or handing over any part of it. It is expected to have a chilling effect on peace talks with the Palestinians, since the status of Jerusalem is one of the most contentious issues keeping Israelis and Palestinians from reaching a deal and the law would mean negotiators could not even begin to discuss it until the Knesset makes its own decision on the matter.

Jerusalem “shall not be divided, or parts of it handed over to anybody,” states the explanatory section of the bill. “The sanctity of Jerusalem shall not be given to outsiders,” it says. “This bill averts the possibility that at any stage of a political [peace] process of any sort, there will be not even a single discussion about the status of the city of Jerusalem.”

MK Yaakov Litzman (United Torah Judaism), who sponsored the bill, said he sought more than a simple majority of 61 MKs, in an effort to make it more difficult for proponents of dividing Jerusalem to win Knesset approval.

“Since there have been instances in which talks have begun on handing over various parts of the city, we have to pass a law that won’t offer even the possibility of raising such an option at the start of negotiations,” said Litzman. “Due to the concern that under some circumstances it will be possible to secure a majority to grant [the government] the ability to actualize the concern that they will discuss the division of Jerusalem, this bill comes along to require a majority of 80 Knesset members, which cannot be secured effortlessly, to preserve a united an eternal Jerusalem until the redeemer arrives, may he arrive quickly.”

Under the bill, if Israel reaches a deal on dividing Jerusalem without first getting the approval of two-thirds of the Knesset, the agreement will not be binding. The Knesset, cabinet and Jerusalem municipality are explicitly exempted from having to implement any agreement on Jerusalem reached without prior legislative approval.

The bill won the support of five ministers from Likud, Habayit Hayehudi and Yisrael Beiteinu. The four ministers on the committee from the Hatnuah and Yesh Atid parties opposed it.