LO:s tidning Arbetet har under det senaste året publicerat minst tre debattartiklar som förespråkar bojkott av Israel. En av dessa skrevs av Povel Johansson, ordförande för Kommunistiska partiet. (Kommunistiska partiet är knutet till leninismen och stalinismen, ideologier vars praktik dödat miljontals människor, tusentals av dem socialdemokrater som efterfrågat utökad demokrati.)
De senaste månaderna har ytterligare två debattartiklar publicerats i Arbetet, båda med temat ”bojkotta Israel”. Den ena av dem undertecknades bland annat av vänsterpartisten Orwa Kadoura, en före detta vänsterpartist som blev omskriven för att ha spridit antisemitism och stöd för Hamas massakrer den 7 oktober 2023.
Vi i Socialdemokratiska Israelvänner har skrivit repliker på de två senaste debattartiklarna (artiklarna vi replikerat på är en från den 30 juli med rubriken ”Låt oss hedra vårt arv och kräva av våra förbund att bedriva en bojkott av Israel!” och en från den 9 juni: ”Gör som norska LO – vägra vara tyst om Israels krigsbrott”).
Redaktionen vägrar publicera repliker
Den första repliken skickades in den 13 juni. Redaktionen förhöll sig tysta, trots påminnelser om repliken. Först efter flera veckor får vi svar, och då skriver de att ”det gått bra lång tid” sedan den första artikeln, och att de då inte vill publicera repliken. Nya artiklar/repliker sades vara välkomna i framtiden, men redaktionen vägrade att publicera även den andra repliken (som skickades in 30 juli).
Bakgrund: Motioner på LO-förbundens kongresser
Debatten om åtgärder kring konflikten mellan Israel och Palestina (vilket aktualiserats på grund av kriget sedan 7 oktober 2023) har debatterats på flera fackförbunds kongresser under försommaren. Ensidigt propalestinska aktivister försökte få fackförbunden att bojkotta allt från Israel, även kontakter med exempelvis fackförbundsrörelsen och LO:s israeliska motsvarighet Histadrut. Majoriteten av medlemmarna själva var inte för en sådan bojkott, och röstade således ner dessa motioner.
Vår hållning är således i linje med LO-medlemmarnas ståndpunkter. Ändå är det bara kommunisters och kontroversiella vänsterpartisters röster som får höras i Arbetet. Varför är det så?
Missbruk av anställningar
Det framstår snarast som att delar av redaktionen på Arbetet missbrukar sina anställningar för att köra över den demokratiska debatten (och alla de LO-medlemmar som stöttar vår hållning i frågan). Antagligen finns ett missnöje med medlemmarnas och kongressernas beslut, och att det ska fattas ett annat beslut (alltså för bojkott) på nästa kongress. Om medlemmarna bara utsätts för det ena perspektivet (det från de kommunistiska och vänsterpartistiska debattörerna, och inte får inblick i det traditionella socialdemokratiska perspektivet som inte är för en bojkott eller antisemitism eller terrorism), då snedvrids kunskapen och mångfalden av perspektiv till bojkottslägrets fördel – vilket sen kan leda till ett annat resultat i en framtida omröstning. Att några få personer missbrukar sina anställningar på det viset är bedrövligt för den demokratiska debatten i allmänhet och den interna demokratin inom LO och arbetarrörelsen i synnerhet.
Här är vår replik till den senaste debattartikeln:
Bra beslut: Varken Israel eller Palestina ska bojkottas
58 medlemmar i LO förespråkar en bojkott av Israel i Arbetet 30/7. Fackförbunden tog nyligen ställning till detta under sina kongresser – det var rätt beslut att inte stödja en sådan linje. Vi som är för en tvåstatslösning får aldrig hamna i en så ensidig sits att den ena parten ska vara utesluten. Hur ska det då kunna bli fred?
Inför fackförbundens många kongresser under försommaren har vi sett en rad antiisraeliska upprop. I de allra flesta fall går kravställarna mycket längre än att det är ansvariga inom politiken och militären som ska ställas till svars. Istället vill man bryta banden med allt israeliskt, så även exempelvis fackföreningsrörelsen och akademin (som ofta utgör det skarpaste motståndet mot Netanyahu).
Här handlar det inte om rättfärdigade påtryckningar för att säkerställa införsel av förnödenheter eller att få stopp på kriget. Istället är det en flera decennier gammal BDS-kampanj som inspirerat. BDS innebär att allt från Israel ska bojkottas. Detta landar i en hållning som är förödande för möjligheterna att nå fred:
- Konflikten är inte svartvit. Att det inte realiserats en tvåstatslösning är inte bara Netanyahus fel. Hamas, det största palestinska partiet, har motarbetat tvåstatslösningen under hela dess existens – även med våld och terror. Arafat själv sa nej till en tvåstatslösning på Gaza och 99,5 procent av Västbanken.
- Bojkott ökar konflikten snarare än för parter närmare varandra. Detta är grund i all freds- och konfliktlösning. Därför är bland annat Mahmud Abbas, Palestinas president, mot en bojkott. Socialdemokratiska partier runt om i världen är också uttalat mot en Israelbojkott.
- Att välja ut Israel, det enda judiska landet i världen, för bojkott är högst problematiskt. Ska man bojkotta utifrån krig och mänskliga rättigheter så skulle man få bojkotta en majoritet av alla länder i världen. Att bara välja ut Israel påminner allt för mycket om ”Kauft nicht bei Juden” från Tyskland på 1930-talet.
Den ensidiga bojkottsrörelsen bidrar till en situation där det inte skapas några band till det israeliska folket, och inte heller till fredsrörelsen eller oppositionen till dagens regering. Sådana band är ett antirasistiskt måste. Amos Oz har träffande beskrivit Israel som ett enda stort flyktingläger för världens judar efter århundraden av rasistiskt våld mot dem. Det ”flyktinglägret” måste vi visa solidaritet med.
Denna antirasistiska solidaritet med judar är dock bortblåst inom delar av den antiisraeliska rörelsen. I uppropet hittar man exempelvis anhängare från Vänsterpartiet som tvärtemot spridit antisemitism och hyllat Hamas. Samme, numera avhoppade vänsterpartist, har även motionerat mot tvåstatslösningen till Vänsterpartiets kongress förra året. Bojkottsförslagen handlar alltså inte om motstånd mot Israels högerpolitik eller kriget, utan är en metod för att förgöra det enda landet i världen med en judisk majoritetsbefolkning.
Fred kräver dialog. Kämpa gärna mot extremisterna, men inte mot Israel och Palestina som helhet!