Dror Feiler skriver i Dala-Demokraten (och Expressen) 16/12 att attacken i Sydney enbart var antisemitisk terror: ”Punkt”. Det dröjer dock inte många meningar innan analysen motsägelsefullt glider över i förståelse för gärningsmännens ”frustration”.
Denna glidning har sin bakgrund i att revolutions- och våldsretorik varit en grundläggande beståndsdel i den rörelse som Feiler demonstrerat med de senaste åren. En av grupperingarna kallar sig exempelvis Floden, ett ordval direkt kopplat till vad Hamas döpte massakern den 7 oktober till. I dessa demonstrationståg efterfrågas ständigt en ”global intifada”: I den senaste intifadan i Israel dödades över tusen personer i terrordåd, bland annat hemska självmordsbombningar. Skillnaden i denna ”globala intifada” är alltså att dåden ska slå internationellt. Resultatet ser vi i Sydney – dödade australiska judar.
Revolutionsromantiken beror förstås på Feilers koppling till Vänsterpartiet. Där har förhoppningarna om revolution skiftat fokus från arbetarklassen till kampen mot Israel. I dag är det på Palestinademonstrationerna som det säljs Proletären och Folket i Bild/Kulturfront. På banderollerna och parollerna finner man kommunistisk symbolik (som hammaren och skäran), samt förstås ytterligare revolutionsromantik – det sägs bokstavligen att ”det bara finns en lösning – intifada, revolution” (vilket dessutom rimmar på engelska). Men samtidigt speglar ytterkanterna varandra: Feilers argumentation liknar hur högerradikala argumenterar efter exempelvis Breiviks massaker på Utøya. De tar likt Feiler avstånd från att våldet varit ”felriktat”, men sprider sen gärningsmännens ”manifest” i ny skepnad – att våldet är förutsägbart, hur det ska förklaras och att det ska sättas i ett visst sammanhang.
Likt extremhögern vill Feiler också upplösa den antirasistiska åtskillnad som kräver att en minoritet inte ska hållas ansvarig för vad andra av samma etnicitet gör. Detta görs genom att han återigen är motsägelsefull och skuldbelägger ”etablerade judiska institutioner” för att inte ha tagit avstånd från Israel. Han är upprörd över att de inte har samma syn på Israel-/Palestinakonflikten som han själv och Vänsterpartiet har. Att skuldbelägga judiska institutioner för Israels politik är samma tankevurpa som terroristerna gör när de angriper judar som symbol för Israel. Feilers linje blir alltså att vi ska anpassa oss till terroristernas tankevurpor. En rimligare linje är att de ska bekämpas.
Ord och handling hör ihop. Det blev extra tydligt i Sydney. Där hade antiisraeliska demonstranter skanderat ”global intifada” på samma strand på tidigare manifestationer. Nu i efterhand diskuterar man i Australien istället om verbala uppmaningar till ”global intifada” ska förbjudas – på samma sätt som det i Sverige är förbjudet att skrika Hitlerhälsningar. Här i Sverige fortsätter dock våldsromantiken. Med fortsatta Hamasflaggor och rop om våld i Feilers demonstrationståg, då blir hans hopp om fred likt hans övriga argument: Motsägelsefulla.
Artikeln är publicerad den 31 december 2025 i Dala-Demokraten: