Hoppa till innehåll
Eilat. Foto: Websthatsell/Flickr

Israels vilja till fred har redan stoppat Västbanksannekteringen

Replik till debattartikeln ”Stoppa Israel från att ta över Västbanken” i Svenska Dagbladet 27 september 2025

Helena Lindholm och Nina Gren argumenterar emot Israel i Svenska Dagbladet 27/9, specifikt kring att Israel skulle annektera Västbanken. I själva verket har Abrahamavtalen, Israel fredsöverenskommelser med bland annat Förenade Arabemiraten, redan satt stopp för en sådan annektering. De som mest av allt motsätter sig en tvåstatslösning är snarast Hamas.

Lindholm och Grens slutsatser är en följd av att medvetet utelämna fakta som inte gynnar den egna ideologiska analysen. Detta gäller såväl 75 år gamla insikter, som dagsaktuella. Exempelvis hävdar de att Israels politik gentemot Gaza och Västbanken är ett ”bosättarkolonialt projekt” sedan 1948. De påstår att Israel är skyldiga till detta genom att ”kontrollera territorium och exploatera resurser”. I själva verket var det Jordanien som kontrollerade hela territoriet på Västbanken efter 1948. De gjorde det som debattörerna nu tror att Israel vill göra – annektering (och de utförde dessutom en etnisk rensning på alla judar). Denna annektering gav inte upphov till några propalestinska demonstrationer runt om i världen. Än mindre att FN skulle sluta upp i ett gemensamt krig mot Jordanien, likt det debattörerna vill ska ske mot Israel. Som vanligt gäller parollen ”No Jews, no news” – den känslomässiga hetsen uppstår inte ur solidaritet med palestinier i första hand, utan uppstår enbart när motståndaren i konflikten är vad som ibland kallas ”världens jude” – Israel. Kunskapen om Gaza är lika bristfällig: Efter 1948 kontrollerades remsan av Egypten.

Först 1988 avsade sig Jordanien viljan att kontrollera Västbanken. 1967 hade Jordanien påbörjat ett krig för att erövra ny mark – i Israel. Jordanien anföll Israel, men förlorade. De förlorade så även kontrollen över Västbanken. Någon palestinsk kontroll över Västbanken har således aldrig existerat. Palestina utropade sig som självständig stat först 1988, efter att Jordanien gjort sorti.

Israel slöt sedan fred med Jordanien 1994, och de hade slutit fred med Egypten 15 år innan dess. Det palestinska ledarskapet var då fortsatt mot all fred med Israel – oavsett om det rört andra länder, eller det egna landet. När Egypten fredsförhandlade med Israel utförde PLO terrorattentat för att stoppa förhandlingarna. När Sovjetunionen kollapsade och PLO inte längre backades upp militärt av en regional stormakt, då tog Hamas och Iran över rollen att genomföra våldsamt motstånd mot fredsförhandlingarna. Under 90-talet och 00-talet utförde de självmordsbombning efter självmordsbombning för att stoppa möjligheten för en tvåstatslösning. De är inte ute efter fred och samexistens, utan efter att förgöra Israel. Det senaste kriget Hamas startade, den 7 oktober 2023, initierades enligt samma logik. Det pågick dessförinnan fredsförhandlingar mellan Israel och Saudiarabien (vilket hade inkluderat en lösning även för Israel/Palestina). Syftet med massakern den 7 oktober var att sätta stopp för den freden.

Israel har dessutom slutit fred med ett antal länder i de så kallade Abrahamavtalen, 2020–2021. Där är ett överenskommet villkor att Israel inte ska annektera Västbanken. Även Trump deklarerade precis att en annektering är otänkbar. Trots retorik från framför allt den yttersta högern i Israel, så prioriterar alltså Israel freden med de länder som vill ha fred med dem högre än denna annektering av nya landområden.

Debattörerna påstår också att Israel utför en etnisk rensning generellt i Palestina sedan lång tid tillbaka, att de vill ”minska den tidigare befolkningens fysiska närvaro”. Återigen mörklägger de fakta som inte passar in i den egna analysen: Befolkningen i Palestina har ökat med flera miljoner sedan 1948, inte minskat. Bara i Gaza har befolkningen fördubblats de senaste 25 åren. Debattörerna pratar om att ”kolonialmakten minskar barnafödandet”. I verkligheten har Gaza tillhört toppskiktet i antalet barnafödanden i världen.

Den ensidigt Israelfientliga analysen håller alltså inte. Debattörerna är vilse i ideologins värld, utan förankring i verkligheten. Kriget (och även Israels krigföring) måste stoppas – men det är det gamla PLO, och nu Hamas, som historiskt satt stopp för möjligheterna till fred.